Om jag kunde läka ifrån de trauman jag bär med mig ifrån början av det här livet, så väl gömda, så glömda, tills den dagen jag var redo att börja våga möta dem. Om det går, då är nog allt möjligt att läka! Hur läker man då de djupa mörkaste såren? Steg för steg i trygg, total förstående miljö, där kompetensen & närvaron är fulländad. Där tiden finns, ja det är tid det tar, att igen & igen möta, lära känna, förstå, vänta ut & tillslut älska de djupa livsmönstren man försvarat i rädsla för den man tror sig tvungen att vara, för att kunna överleva.
Låt alla få leva!
Det finns så många ögonblick av nycklar till läkning i denna bok, som en vacker inspiration till allas läkning. Men vi behöver var & än finna vår egen unika väg till mötet med oss själva, inga metoder eller redskap kan göra just det arbetet åt någon. Men det är ändå redskapen som kan behövas en tid för att inspirera, locka, förstå, våga längta & ta chansen att läka det som gör ont.
Låt det onda överflödas av det goda!
Delpersoner & Dissociation
Vad är det?
Det är diagnosen som jag fick när jag började min egen traumabehandling, likaså komplex ptsd(posttraumatisk stressyndrom). Ptsd är något som läker med tiden då såren blir omhändertagna. Men då min personlighet blev tvungen att delas upp som barn i form av en överlevnad strategi, så är delpersoner något jag alltid kommer att ha. Det positiva är att delpersonerna går att läka, var & en för sig, vilket således tar sin tid. Men vid fullbordad läkning ges en fantastisk möjlighet att leva i gemenskap med de olika delarna, & framförallt när gemensamma mål samt värderingar kan skapas dem emellan.
Mitt mål, som alla delpersonerna tillslut slöts upp omkring, var att bli en Läkekvinna & stödja andra med liknande behov.
Om vi nu går lite djupare in i delpersoner, dissociation samt ptsd, som alla är olika skydd en person tar till för att distansera sig till de trauman/sår som kan uppstå i livet. Vi börjar i den enklaste delen med ptsd.
PTSD (posttraumatisk stressyndrom)
Det är den stress och rädsla från dåtiden, när traumat uppstod, som kroppen & hjärnan fortfarande kan känna i nutid. Vilket betyder att även om 'faran' egentligen är över, reagerar kroppen som om den fortfarande är där i nuet & hjärnan har således svårt att förstå att personen är säker idag. Det kan exempelvis vara ljud, en doft, olika möten med människor & situationer man hamnar i, som påminner om dåtidens upplevelser. Kroppen skiftar genom dessa minnen snabbt känsloläge & går in i ett alarmberedskap, exempelvis börjar hjärtat slå snabbare, man blir rädd & spänd, drar sig undan eller regerar starkt med hotande ilska. Det tär mycket på kroppen samt dess nervsystem, att regelbundet komma i denna stressreaktion & att vara i mer eller mindre ständig alarmberedskap.
Delpersoner
Delpersoner är ett sätt att beskriva hur olika delar tar över i olika situationer. Exempel kan en del vara rädsla, en annan stark & skyddande samt en tredje ledsen eller arg. Det här betyder inte att en person är flera människor, utan det är olika sidor eller överlevnadsdelar som hjärnan skapat för att hantera svåra känslor & trauman. När något varit för svårt har hjärnan således delat upp känslor & reaktioner i olika delar för att orka överleva, då det blivit omöjligt att bära alla minnen samtidigt. Därigenom kan vissa minnen försvinna eller bara finnas där i vissa känslolägen med olika delpersoner.
Det är vanligt att det blir en uppdelning i vardagsdelar & traumadelar. Vardagsdelarna är de som sköter studier, jobb, relationer, det 'normala livet'. Dessa delar undviker oftast de smärtsamma minnena & känslorna, samt blir de delar som så kallat 'överlevde traumat'. Traumadelarna är istället de delar som bär på minnen, känslor & kroppsliga reaktioner från de svåra upplevelserna. De kan aktiveras av olika 'triggers' & kännas som om man plötsligt blir någon annan version av sig själv. Dessa delar upplever ofta det som att traumat fortfarande pågår, vilket även blir som ett ptsd påslag.
En person med oläkta delpersoner kan få sin vardag att fungera, men genom ständig intern samordning mellan de olika delarna. Vilket ofta innebär en konstant kamp i undvikande av 'triggers' samt att hantera påslagen av stress & oro.
Dissociation
Dissociation betyder att hjärnan 'kopplar bort' för att skydda personen vid stress, rädsla eller svåra upplevelser. Man kan då känna sig avstängd, tom, overklig eller som att man tittar på sitt liv utifrån. Det kan även i mer extrema fall innebära minnesluckor eller svårt att minnas delar av händelser. Känslan vid en dissociation kan vara som att kroppen är här, men hjärnan till viss del är avstängd för att skydda i det som är. För många blir det här som en livsviktig överlevnadsstrategi. Hjärnan & nervsystemet försöker minska smärtan eller rädslan när något är för svårt att bära & förhålla sig till fullt ut.
Dissociation kan förekomma tillsammans med ptsd, ångest eller efter svåra upplevelser, men även en mild dissociation är vanlig, att exempel köra bil på autopilot & inte minnas delar av vägen.
Dissociaton kan också bli ett sätt att fungera i samspel med delpersoner, att ha en vardagsdel som fungerar 'normalt', som i det normala, samt olika traumadelar. Vilket således inte är olika människor, utan olika överlevnadstillstånd i samma person. Hjärnan försöker organisera svåra erfarenheter så att personen kan fortsätta fungera i livet.
Vid trauman går nervsystemet ofta i kamp, flykt eller frys. Dissociation hör mest ihop med frys & överlevnad. När hjärnan således bedömer att något är för mycket att hantera fullt ut, kan den dämpa kontakten med känslor, kroppen, minnen, omvärlden eller ibland även vid svåra fall identiteten.
En läkning till alla, de flesta, problem
Så lämnar vi psykologins fokus & öppnar även upp plats för den mer filosofiska meningen av helhet samt möjlighet...
Genom att förstå grundessensen med läkning & framförallt självläkning, kan man härleda till ursprunget, roten till alla, till de flesta problemen. Löses det ursprunget & roten upp löses helheten.
Det som då vill börja 'sippra fram' är en närvaro i & av det som är. 'Sipprandet' kommer ifrån dig. Det är därmed Inte något utanför dig som ska till eller tas bort, för att det lugna & trygga, det glada & harmoniska så kallade tillståndet ska vara där. Utan det är något som du alltid är, alltid har varit & kommer vara.
Som i den filosofiska raden... i dig själv av dig själv utan någon yttre påverkan, eller att du är in, ut & igenom allting... du är... jag är.
Går det verkligen att känna, att vara i det här 'tillståndet'? Det är jag helt överbevisad om, men även om man inte vill gå 'hela vägen' eller har tron om att det går, så kvittar det. Allt i ditt liv formas utifrån dig själv, så för varje steg som tas genom att känna mer frihet, trygghet, glädje & harmoni i dig själv, så blir livet mindre tendenser av stress, otrygghet, frustration.
Det här handlar inte alls om att inte njuta av det delade livets härlighet, med alla underbara människor, situationer & materialistiska saker runt omkring. Utan det handlar om att ha det bra även när det inte är där precis som man själv vill ha det. Alltid när en stress & oro situation uppstår är det något runt dig som du vill ha eller inte vill ha.
Desto mindre det blir av dessa svåra samt utmanande tillstånd, vilket man utifrån denna skrift kan kalla 'botliga' tillstånd, desto mindre stress, sorg, rädsla samt smärta & sjukdom i kroppen vill du ha.
Denna läkning, självläkningen är inom dig. Den vackra inspirationen & kunskapen redskap kan hämtas utanför, fast egentligen behöver du heller inte det, du har allt inom dig. Oftast används yttre redskap under en period i livet, med det är ändå bara du själv & din vilja, som kan få igång den djupa självläkningen & dess helande effekt.
Eftersom självläkningens essens alltid finns inom dig, i den mest naturliga rytmen & rörelsen i & av dig själv, är det dit du behöver komma. Det är okej att läka mer på ytan, men det blir en tillfällig lösning & det onda, besvärliga vill troligtvis snart återvända. Min inspiration till dig är att gå djupare, djupt ned i 'rötterna'. Det kan göra lite ont längs med vägen, men det är nyckeln. Det är Läkerummet hos dig.
Om vi alla har ron & tryggheten, glädjen & harmonin där inom oss, varför kan då många inte vara i den, eller bara lite då & då? Vi har gjort många pålägg längs med livsvägen, fick lära oss längs med vägen att vi måste vara si eller så. I vissa fall har det inte skett med någon form av ondska, utan är som ett kulturellt påstående, en pågående form av hur vi bör vara för att allt ska fungera i det här samhället. Är jag samhällskritisk? Låt i nuläget säga att det finns mer eller mindre sund kultur på denna jordklot.
Sedan har det varit riktigt onda situationer som påverkat vissa, då börjar vi prata om trauman såsom såren på livsvägen.
På grund av dessa olika former av pålägg genom livet, behövs det inför en djupare läkning göras vissa avlägg. Ibland kan det vara klurigt att märka vad som är vad, men det är helt enkelt därför vi bär vidare på dem. Det är en del av vårat påstådda system, den vi tror vi är. Vi är det såklart i den essensen att vi är det, samt känner & handlar utifrån det. Men har man en längtan av att leva i så kallad frihet & trygghet, vilket jag tror alla vill innerst inne. Det är då man behöver att skala av det som blivit pålagd genom stress, oro, frustration. Man gör alltid pålägg på grund av att man inte är nöjd med den man är. Det blir en kompensation, för det som inte accepteras i sig själv, av sig själv...
Ett konstaterade & utgångspunkt hos mig, är då att jag tro alla människor är total frihet, harmoni, trygghet, glädje, 'innanför dessa pålägg'. Absolut.
Jag vill således aldrig säga att någon lever fel, man kan såklart leva & göra oetiska handlingar, men man lever utifrån de förutsättningar man har i nutid utifrån de pålägg man bär på. Även om en person begår ondskefulla handlingar, kändes det troligtvis rätt för personen just i det ögonblicket. Det är precis dit, till det ögonblicket, man behöver gå, behöver våga gå för eventuell önskad läkning. I sinnet finns problemet, hos sinnet är således lösningen. Det är därför först när någon kommer till mig & säger att det här gör ont, hjälp mig. Först då vill jag, förklara & vidare hjälpa. Jag varken vill eller känner mig ärbar att lägga en dom innan det. Allt har sin naturliga orsak. Vissa arbetar bara med verkan, vilket alltid är en fin början. Men jag önskar inte bara arbeta med verkan, utan gärna de djupa, djupa orsakerna för total frihet & trygghet.
Om du tar dig an att finna nyckeln eller i många fall nycklarna till Läkerummet, så vill du börja märka att där blir läkningen till självläkning, i form av att allt kommer att fokuseras på dig. Inte om vad som pågår runt omkring samt dina tillsynens yttre, världsliga problem. Utan det är i dig som svaret till den yttre situationen finns såsom befrielsen ifrån den. Det handlar inte om yttre förändring, utan de handlar alltid om den inre. Då vill de yttre också ändras, för att du ser det såsom upplever det annorlunda, för att du förändrats. Du söker inte längre bekräftelse, stimulans, trygghet & glädje mest i det yttre. Utan i dig själv av dig själv.
Vi fortsätter njuta fullt ut av livets härlighet! Men vi är alltid lika trygga & njutningsfulla i oss själva!
Det är en otrolig kraft i det här som vi hela tiden bär inom oss & är en del utav. Det kan verka konstigt att vi alla inte redan är i den inre kraften, hela tiden väljer den kraften.
Jag tycker inte det är konstigt, när jag vandrat länge på vägen ditåt. Man behöver mycket kunskap om hur det är möjligt & hänger samman. Likaså mod & ödmjukhet för att förstå samt märka sig själv så djupt. Egentligen är det ju inte bara på djupet, i filosofisk mening, utan det är i hela dig själv, av hela dig själv...
Välkommen till Läkerummet!